Ahlen, bienvenue, välkommna återigen!
Nu ska jag bjuda på lite godbitar ifrån när jag var och spelade med ett lag från högsta ligan i staden Fes. Jag skulle vara med och spela en träningsmatch. Om de gillade vad de såg så skulle jag träna med de i två veckor för att sedan ta ett beslut ifall de vill signa mig eller inte.
Jag gick in i spelarbussen, det var en väldigt skev känsla. För att ingen visste vem jag var och vad fan jag gjorde där. En spelare kom och satte sig bredvid mig och började prata arabiska. Jag förklarade att jag inte kan prata det så jag började ställde frågor på franska men han förstod inte ett skit. Det visade sig att det inte var många som jag kunde kommunicera med.
Jag lade därefter ingen större energi på att bli vän med de i laget utan började fokusera på att prestera först och främst. Presterar du så vinner du spelarnas respekt direkt. När vi satt i omklädningsrummet precis innan matchen så började två spelare helt plötsligt använda aggressivare toner mot varandra.
”Det är vanligt det hör till kulturen” var en av tankarna som gick genom blondinens skalle. Men innerst inne visste jag att det var ett litet tjaffs som pågick. En av huvudaktörerna gick suckandes ut ur omklädningsrummet för att putsa sina skor, den andra satt kvar på sin plats. Och han var minst sagt berörd.
5 minuter senare kommer han tillbaka och det var då jag märkte att det här kommer sluta illa. Killen som satt kvar, kollade, nej han glodde! Så aggressivt mot honom att jag förstod att det bara var en tidsfråga innan det skulle smälla. Han kom in, satte sig på sin plats 2 meter ifrån honom och suckade tyst något på arabiska… Men han hade vässat öronen.
1,2,3 Ba-baa-baam! Knockout and he is out!! Bokstavligen talat så bars killen ut ur omklädningsrummet. Och jag var i ett mindre chocktillstånd! =)
Försök tänka er in i min situation, jag är där för att visa upp mig i en testmatch för att jag ska få kontrakt. Jag ska göra allt för att få vara kvar i det här laget. Laget där två medspelare fem minuter innan vi ska ut och värma upp börjar bråka så grovt att ena måste uppsöka sjukhus. Jag satt bara och skrattade åt situationen för mig själv.
Vad hände efter? Check it out (kollar på madagaskar därför kan det komma sånna fifty amerikanska insläng). Vi går ut och värmer upp, efter fem minuter kommer en av ledarna ut och skriker på killen som agerat Mike Tyson i omklädningsrummet. Han får minst sagt milda instruktioner om att han inte kommer att spela matchen och att han kan byta sport. Tänk er nu hur skön stil killen har. Han i princip misshandlar sin lagkamrat i omklädningsrummet och går sedan ut och värmer upp som om inget har hänt! Gotta love that guy!
Bråk nr 2. Under matchen så börjar en supporter förnedra en av våra spelare under tiden en kille ligger skadad. Det skedde några ordväxlingar och spelaren avsluta med ett mindre hot om att det skulle ses efter matchen.
När domaren blåst av matchen och vi gick mot omklädningsrummet då skrek supportern ännu en gång. Den här gången valde han att blanda in någonting om spelarens morsa. Vilket han inte skulle gjort. Det som utspelade sig efteråt kan jag lättast förklara med att säga spelaren gjorde en marockansk version av vad Eric Cantona gjorde (se bild).
Skillnaden var att han gick sakta upp mot läktaren och brydde sig inte det minsta om att supportern hade 4 kompisar bredvid sig. Han örfilade honom 3-4 gånger riktigt hårt och gick sedan ner. Hur lugn som helst. Jag tänkte då att det är det sådant här jag får räkna med om jag vill spela fotboll i Marocko. Men riktigt så farligt är det inte, det här var lite speciellt. Efter duschen så var det kalabalik med polis och alla inblandade. Det hela löste sig tillslut, de båda bad om ursäkt för vad de gjort. Polisen behövde inte ingripa.
Bild från kaos-dagen.
Skallen har inte hängt med det senaste dygnet. Det har varit väldigt mycket slappa, nästan för segt för mig. Jag är killen som helt plötsligt får panik när jag inte rör på mig, men ett besök på gymmet kommer att vara riktigt värt. Imorgon är det träning igen men jag måste säga att den här helgen har varit riktigt skön. Bra utgång och två slappa dagar efter med syrrans kompisar.
Jag har aldrig varit killen som haft mycket tjejKOMPISAR. Självklart kan jag kalla många tjejer för tjejkompisar men det är inga som jag träffar kontinuerligt, alltså inga riktiga tjejkompisar. Lite besviken på mig själv, för tjejer kan vara rätt sköna och bara softa med också, utan några som helst andra intentioner inblandade. Nu kanske någon ny läsare tycker jag är dum i huvudet för att det låter som det tagit 22 år för mig att komma på det, men i min hjärna så har jag alltid ansett att killar har ett mycket bättre surr. Har faktiskt medhåll från den kvinnliga könet gällande det. Vi skämtar grövre och helt enkelt med lite bättre touch.
Men efter att ha umgåtts med bara tjejer en hel helg så kan jag villigt erkänna att det kan vara rätt nyttigt för själen det också. Enda bieffekten som jag känt av är att man blir lite av en pussy. Eller man känner sig som en bög när de tagit in en i gänget, man blir lätt påverkad av hur de beter sig.
Jag känner mig lite som en kameleont. Här sitter man en helg med pyjamas och kollar på film och äter glass(sex n the city klass) i riktig ”girls night” anda. Imorgon träffar jag min farbror igen och där är det bara att räkna med att jag minst kommer ta emot typ två-tre marockanska örfilar för antingen något han blivit irriterad över. Eller som min ”favorit”, jag tar emot en kvick örfil och när jag tittar på honom så säger han:
”Det behöver inte alltid finnas ett skäl”.
Under helgen såg vi, Hangover, The Stepfather, Deja vu, It’s complicated, The invention of lying och Madagaskar. Rätt mycket film med andra ord. Nu tänker min kompis Eldin (som älskar film) för sig själv ”det är ju schysst” fast när han säger det hör man bara ”eéjuuu schyyysst”. För den som undrar så, ja, man kan säga att jag döpte min blogg efter honom.
Hur gick det då i matchen undrar kanske någon rackare? Well. Snabb resumé var att de blev imponerade av mina 45 minuter, bjöd in mig till att träna med laget i två veckor. Efter två veckor hade jag i princip räknat med att spela där efter allt jag fått höra. Men jag fick helt plötsligt bara order om att åka hem. Två dagar senare får jag höra att sportchefen(som ville ha mig) sagt upp sig och de andra vågade inte ta beslutet själva. Låter kanske sjukt men det är sådana här grejer som gjorde att jag valde att börja blogga. Kulturella skillnader. =)
Till sist vill jag bara passa på att nämna ”Lullaren” som jag bodde med för drygt ett år sedan. Den killen visste innebörden av practical jokes. Saknar mycket utav den humorn.
Här skrämde han skiten ur mig, han gömde sig i kylen, satt där två timmar bara för att få till sitt skämt.
Mycket drivningar med honom, här drev han med Eldin om hur han sov.
Valborg 09, ”hade jag haft 10 händer hade de jag burit på 10 bira!” (björk)
Här bjuder han på sig igen.. Lite konstigt skämt men ändå uppskattat.
CiaO!!
