En tanke som slog mig igår när jag gick och la mig igår var ”är jag en av dom nu?”. Om man börjar blogga och din blogg blir känd då ingår det även en stämpel som automatiskt trycks upp på din panna, där det står ”bloggaren”. Det kan låta lite som att jag fått hybris efter mitt första inlägg. Men jag funkar så. Spelar ingen roll vad jag ger mig in på, gillar jag det så blir jag lätt beroende och vill bli bäst på det. Det är som när det gäller spel (typ jackvegas, poker osv). Jag är född med spelberoende tendenser(just admit it if u are), inget jag skäms för.. Bara jag inte spårar ur. Men ibland behöver jag lite grova ekonomiska äventyr i min vardag. T ex senast jag spelade var hemma i Sverige, började med spela med min turspelgubbe ”Ejuschyst” vid min sida. Jag lade in 200kr, 10 min senare hade jag fått nån cp bonus och vann så jag helt plötsligt hade 1900kr. En ekonomikille hade sprungit iväg med pengarna och lagt dom i sin sparbössa(speciellt med tanke på att det skrivs ut tre kvitton på 500kr som måste lösas in). Jag slutade inte, därför att jag ville se hur de andra två bonusarna i spelet var. Jag fortsatte spela två timmar till. Fick en av de andra bonusarna, men hade fortfarande inte sett hur YingYang bonusen var. Det slutade med att jag spenderade dryga 4 timmar vid den där maskinen med ”E” vid min sida. Tillslut blev vårt enda mål med kvällen att få YingYang bonusen. Vi spelade tills stället stängde, fick aldrig bonusen. Gick plus 700kr men ja var inte det minsta glad för jag ville verkligen se hur yingyang*pip* såg ut!! Eller ta farmville på facebook som exempel. Det hela började med att ”min fru” var på mig att jag skulle spela. Jag gick in en kväll fatta inte ett skit, stängde av spelet. Sen kom det en tid här i Marocko då jag fan inte hade mycket att göra på dagarna(kunde ha bloggat istället), min syrra visade mig det ”nya” spelet som hon börjat spela på jobbet. Jag kände ju till det och jag sa ”500 kr att jag kommer va på en högre nivå än dig på spelet innan nyår”, en handskakning senare och jag kämpade sönder mig på det där skit spelet. Visst jag vann vadet, men fan vilket skit spel det egentligen är. Jag haffade det här klippet på youtube som förklarar ganska väl vad jag menar.
Samma sak när det gäller snus, men jag köper helt min kompis ”R”s resonemang om varför han inte slutar snusa. ”Man måste ha någon last i livet och då får snusen fan va min.”
När jag fyller 25 ska jag sluta snusa, det har jag sagt sen jag började(5-6 år sedan). Frågan är om jag kommer att klara av det. Varför sluta? Av den enkla anledningen att jag minns hur fult jag tyckte det såg ut på folk innan jag själv började. Här i Marocko så upplever jag den reaktionen från folk hela tiden. Tjejernas reaktion är oftast ”wtf is that” inte ”WOW that’s hot” direkt. Men jag måste ju lägga upp någonting positivt om snuset i bloggen också. Som nu, jag käkade precis en tallrik couscous med lamm, är riktigt proppmätt. Känslan att lägga upp en jävel, är obeskrivligt skön. Det går helt ärligt inte att beskriva med ord!! Ha ha ha tuttifrutti..
Jag snackade en del med mina kompisar om kärlek när jag var hemma. En av mina närmaste kompisar ”Ä” och jag hade en grymt djup diskussion om kärlek. Vi snackade om känslan av att vara kär, det pirriga i det är en grym känsla. Det vet alla men för att verkligen njuta av den känslan så måste du ha lite historia inom kärlekens värld. T ex, jag tror det är bra för en själv att ha blivit grovt sårad i livet av en tjej. Man tar med sig mycket av en sådan upplevelse, för det är ett helvette. Jag tror det är i ett sådant läge du som kille verkligen blir MAN. Har du känt ”fan jag älskar den här tjejen” så har du förmodligen gett en del av ditt hjärta till henne. Sen när det tar slut så är du inte hel. Det tar tid att återhämta sig från det. Lång tid. Men när du väll tagit smällen och kravlat dig upp så är du massor av erfarenheter rikare.
Om en timme kommer jag träna med ett lag från andra divisionen här. Träningen kommer ske på en grusplan. Och jag har bara grässkor med mig hit. Vi får se hur det går. Missförstå inte situationen, lagets matcher sänds på tv och det är över 10 000 pers på varje match. Men här i Marocko så är inte träningsförhållandena de bästa. Det är lite det jag menar med ”the real maroc”. I nästa inlägg ska ja berätta lite om vad jag upplevde när jag tränade med de andra två lagen. Då kommer ni förstå innebörden av ”the real maroc”! Ciao a tutti!