Ahlen!
Våran träningsanläggning ligger typ ett 10 minuters gångavstånd ifrån där jag bor. Har en lite rutin, som är rätt mysig. Vid halv två lämnar jag hemmet, traskar mig till Mustafas lilla restaurang, käkar nästan alltid samma lunch, kyckling tallrik med lite annat gott. Sitter där käkar för mig själv, hälsar på massa fifty människor som jag känner. Ibland gör de mig sällskap osv. Ni anar inte vilka typer av människor jag känner här borta.
*******
Ex, min favorit parkerings vakt. Vi har lärt känna varann genom att jag väldigt ofta går och käkar på Pizza Hut. Han hjälper bilar att parkera precis utanför. Det började med att han bara hälsade, sedan början han fråga om vem jag var osv. Nu är vi ”bästa” kompisar. Han är hur skön som helst, men ibland är han lite jobbig. Som här om dagen när jag gick typ 50 meter ifrån honom(vi har redan hälsat två ggr den dagen), han ser mig. Börja skrika ”Haaakim!! Fiiillip!”. Jag vinkar. Han fortsätter ”Ouueeeeé Suéde!!! SWEDEN!! IBRAHIMOVIC!!!” . Han trycker ur all info han kan. Jag bara garvar och typ vinkar att jag är på väg hem. Jag gillar honom, men han pratar bara arabiska och jag går samma väg typ 5 ggr om dagen, det blir lite jobbigt i längden om jag måste stanna och surra med honom varje gång. Vad är hans nästa steg då?
Jo han drar en löpning på typ 50 meter, skriker massa skit samtidigt som han löper mot mig. Folk kollar. Han kommer fram, börjar snacka, jag bara garvar. Till slut har han fått reda på att jag spelar med RAC och han ville att jag skulle fixa/sno en..(vad är normalt i det här läget? ett par shorts? en t-shirt?) en TRÄNINGSOVERALL. Litet krav. Han har känt mig i typ tio dagar och han ber om en träningsoverall från ett lag som jag precis börjat spela med. Jag försökte förklara att vi inte ens får träningskläder till träningarna. Undrar om han fattade.
***********
I alla fall, fortsättning på min rutin, efter att jag käkat så kommer Said, en kille i laget till restaurangen vid halv 3 och vi går tillsammans till träningen. Vår bestämda tid är alltid halv tre men han är alltid sen. Han har aldrig kommit innan kvart i 3, ändå påminner han mig varje gång innan vi skiljs åt som om det är jag som brukar vara sen, ”imorn halv 3, Mustafas”.
Rätt skön stil faktiskt.
Vi går då längs en stor gata som är väldigt trafikerad. Jag ser en kille i 50års åldern ta ut pengar ur en bankomat. Inget konstigt med det. Vad som sedan sker är rätt coolt men sjukt. En kille i 17 års åldern springer förbi och knuffar till killen precis när han fått pengarna i handen, fortsätter sedan sin löpning långt bort. Några sekunder efter kommer en annan från andra hållet löpandes i fullfart mot killen, ryker åt sig pengarna från hans händer. Löper ut på gatan hoppar på en moped i farten mitt i trafiken. Mopeden försvinner bort från min syn på typ 6 sekunder. Ni anar inte hur snabbt det gick.
Min reaktion.
-Said, såg du?
-Vadå?
-Hur den där killen blev rånad..
-Nej vadå, han?
Nu är vi typ 5 meter från killen. Han går i cirklar, han är helt chockad och vet inte åt vilket håll han ska gå, de alla försvann ju åt olika håll. Och det här gillar jag med Marockaner, de hjälper varandra.
Alla som såg går dit för att hjälpa killen. En kille kommer från ingenstans och säger till offret:
”hoppa in i bilen, dom åkte ditåt, det är röttljus vi hinner ifatt dom”.
De hoppar in och kör mot hållet mopeden försvann. Allt det här gick på mindre än 2 min. No bullshit. Tycker synd om killen men om man ska se det positiva i det så har jag något att blogga om.
CiaO!





























