”Om man tänker efter så handlar allt om kärlek, allt vi gör är för att få till kärleken tillslut. Vi studerar så vi kan leva bra med vår fru och kanske skaffa barn. Alla vill känna sig älskade och man älskar att älska människor. Det är därför ordet ”kärlek” är så pass starkt, det är en gemensam nämnare för oss alla”

Nu blev det en liten re-mix för jag kommer inte ihåg exakta orden min kompis använde när öppna sin käft och la ord för det jag ofta tänker på. Men varför kan man inte sluta snacka om det? Varför kan man inte sluta tänka på det? Varför berör kärleken en så mycket? Varför kan kärlek verkligen vara himmel och helvette? Nej nu börjar verkligen låta som typ någon tonåring som precis.. ahh eller ja vet inte skitsamma..

Men tänk då att jag är en tjej för då kanske mitt surr köps mer. Ju äldre jag blir desto mindre blir dels världen för mig (small world uttrycket) men också min bild av allt. Det känns som man bara går igenom samma sak igen. Får jag känslor för någon idag så känner jag samma känsla som jag kände när jag var 17, 15 eller 12 år. Det är en skön pirrig känsla men idag har man insett att den känslan KAN var en falsk jävel också om det vill sig illa.

Idag kan man lägga en brud i ett fack ganska snabbt. Men det vill man inte alltid så därför lurar man sig själv ibland och säger att hon är perfekt. Är man ärlig mot sig själv däremot så kan man(inte alltid) se ganska direkt att det inte är en ”perfekt match”.

Varför jag skriver om det här är SÅKLART av en anledning. Jag träffade en som jag ansåg lite bättre än de andra, jag digga henne från topp till tå (fräscht tugg just nu fille!).

Men jag har varit i helvettet så det tog inte lång tid innan jag sa till syrran

”Ärligt talat så känner jag mig högst osäker på att det skulle funka mellan oss”.

Det sa jag när jag förstod att hon trots allt hade fifflat in sig och touchat en nerv i mig och bosatt sig i mina tankar. Med andra ord så var jag nykär. Jag sa det fastän jag tyckte hon var en pingla, rolig och smart. Hade jag låtit känslorna talat så hade det låtit så här:

”hon är fantastisk, nästintill perfekt!” Men den här gången ville jag inte låta känslorna ta besluten. Jag pallade helt enkelt inte leva som en kille som är kär, därför lät jag mig aldrig riktigt bli kär.

Hänger ni med? Och efter att jag sagt det, om jag vill ha henne så måste jag motbevisa mig själv. Jag trodde ärligt aldrig att hon skulle vara intresserad av mig från första början och en hater skulle kunna dra till med en ”she’s out of your league”. Men just då var det inget som stoppade mig förutom mig själv. Föresten finns inget som heter out of your league här. Alla har sett udda par komma gåendes, typ kan vara en tjej som är en 10.a och killen är en svag 3.a. Man tänker för sig själv ”Vad har du ljugit och sagt till henne? eller är det du som är Neil Strauss(the game)??”. Det händer sällan men det händer. Här däremot händer det jämnt.

Har egentligen inget emot det men när man får höra att han är svinrik så vill man bara spy..

Tiden gick och jag har åkt i en berg o dalbana av känslor. Ena dagen vill jag ha henne andra dagen vill jag inte ens att hon hör av sig. Jag är inte känslomässigt instabil, jag hatar osäkerhet och gillar raka rör.

Ibland vill man bara göra det enkelt, vill du ha mig? Jag vill ha dig! Bra då kör vi..

Jag menar vem fan vill ha någon som inte vill ha dig tillbaka? Inget illa menat men kärleken är enkel i mina tankar. Ska man vara ett par så är det två individer som ska älska varandra, om den ena får jaga den andra så är det inte kärlek utan det betyder att den ena är kär och den andra är inte ärlig. Och då menar jag i en relation inte när man flörtar med varandra.

Här i Marocko har jag blivit inbjuden i ett spel som jag verkligen inte kände till. Jag börjar förstå mig på det nu och men jag gillar det inte. Det är lite för mycket bullshit för min smak! Men de kanske bara är så att jag inte lärt mig det tillräckligt bra.

Just nu tänker jag högt och blandar ihop olika ämnen. Men det jag märkt här är att man fifflar även när gäller kärlek. Vill du ha någon så måste du visa det typ 50 gånger, du ska ta att hon inte svarar när du ringer eller när du messar. Du ska fortsätta ringa, visa att du verkligen vill ha henne. När hon ringer eller messar så är du inte helt ute och cyklar om du skiter i att svara. Det kan göra att de vill ha dig ännu mer. Men där kommer problematiken, du måste ha rätt tajming där. Visa vad du går för. Är du inte sån, så måste du spela den killen.

Men jag är inte sån, öppnar jag mig, säger jag en gång att jag gillar en tjej då ska hon komma ihåg det och inte alltid söka bekräftelse för det kan göra att jag backar undan. Om hon är osäker så får hon väl rama in det citatet med de exakta orden jag använde och hänga upp på väggen. Jag tänker inte öppna upp mig hundra gånger bara för att bevisa att jag är seriös kille. För jag är seriös när jag är seriös. Oseriös när jag är oseriös. Men blandar aldrig de två, gillar exempelvis inte när killar/tjejer är otrogna. Helt ärligt varför gör du inte bara slut innan om du är sugen på annat.

Skulle kunna fortsätta skriva i evigheter om det här. Men man det kommer egentligen inte någon poäng/svar eller annat för det finns inget facit. Ville bara visa alla som följer bloggen att jag också kan vara djup. =)

Avslutningsvis kunde jag inte sova igår kväll, satt och kolla på lite bilder på mig när jag spelar fotboll. Bilderna i helhet är det inget fel på. Men om man klipper ut ansiktet så är det allt som oftast ingen vacker syn. Här är är ett litet kollage på mitt fighting face!

Ses när vi ses!